Knappast något hushåll lär väl ha undgått nyheten om att tv-licensen slopas från och med den 1 januari 2019. Istället för att betala tv-avgift till Radiotjänst betalar varje enskild skattebetalare

Public Service-avgift via skattesedeln. En procent av ens inkomst betalas alltså varje månad in till staten, dock maximalt 1300 kronor per månad. Det betyder att avgiften är proportionerlig mot ens lön. Avgiften kommer på grund av riksdagens beslut om att slopa tv-avgiften. Skälet är främst att det visat sig vara svårt att bevisa att någon verkligen äger en tv och därmed skall förpliktigas att betala avgift för apparaten. Samhället går mer och mer mot att inte använda sig av tv alls. Idag är normen att titta på tv via mobilen, datorn eller en läsplatta.

Public Service finns numera tillgängligt på internet och SVT Play, som är en digital förlängning av Sveriges Televisions utbud. Öppet arkiv är en annan populär tjänst som visar gamla tv-serier, filmer och sändningar såsom “Björnes magasin”, “Hylands hörna” och julkalendern “Dieselråttor och sjömansmöss”. Alla har således ett intresse av public service på internet, inte minst för nostalgins skull. Det kan dessutom vara en utmärkt läroportal för elever i grundskolan och invandrare som behöver veta mer om Sveriges historia, språk och kultur. TV idag är alltså ganska omodernt, i all synnerhet i singelhushåll där medier tas del av via internet. Många barnfamiljer vill dock fortfarande ha den sociala gemenskapen som uppstår i soffan framför tv:n. Många tittar också på tv på den lokala puben, exempelvis vid landskamper i fotboll eller dylika sportevenemang.

Genom den nya public service-avgiften betalar alla för att titta på tv oavsett medium. Ingen kan smita ifrån avgiften, bortsett från om man är skriven utomlands. Alla i hushållet måste betala för sig, så länge individen är myndig och har en beskattningsbar inkomst; detta gäller oavsett hur många personer som bor i hushållet.